Mrs. Perfect

Mrs. Perfect

En blogg om allt mellan himmel och jord. Och hästar.

"Nobody is perfect. I`m nobody".

Detta är min alldeles egna blogg. Här skriver jag om allt som faller mig in. Mycket häst men även annat som faller inom livets ramar. Ibland duggar inläggen tätt, ibland inte. Allt beroende på tid och lust!

Välkommen att läsa!

Det är riktigt bad...

Malins bloggPosted by Malin 2010-05-09 11:27:10

...att vara så synnerligen dålig på att uppdatera min blogg. Mycket vatten har runnit under broarna sedan jag skrev sist.

Den 24 april så nedkom Staro Ultima. Äntligen får man väl tillägga. För damen behagade nämligen att överskrida rekommenderad dräktighetstid med hela tre veckor. Vilket innebar en hel del extra sovande i stallet för den utnämnde barnmorskan J. Förvisso sov jag också där, men erkännas ska att han drog det tyngsta lasset. Dock kan man inte gnälla över komforten i barnmorskerummet längre, det är ju renoverat och både värme och rullgardin förskönar tillvaron rejält. Men hur eller hur så bar det sig inte bättre än att J lyckades sova sig igenom själva förlossningen. Han vaknade av att det dånade till i fölboxen och tittade yrvaket ut. Då stod Ullis med rumpan mot fönstret och J konstaterade att det minsann inte var nån unge på väg ut. Men så svepte han lite med lampan, liksom i förbifarten och då låg det ett litet knyte i halmen. Som dessutom var ganska torr så det var inte sekunder sedan han föddes. För det är en liten han. En urgullig hingstunge som vi döpt till Askens Milan. Efter fotbollslaget. Som traditionen bjuder när det gäller Ullis bäbisar. Valencia och Fiorentina och så nu Milan. Jag kan säga att jag blev mäkta förvånad när J ringde in på småtimmarna för att berätta att "Dagmar" kommit. För vi hade arbetsnamnet "Dagmar" på magen. Helt övertygade om att Ullis skulle pluppa ut ett sto. Sin vana trogen alltså. "Dagmar" kommer efter lille "Dagge" som så tragiskt fick avlivas i december och eftersom båda fölen är e. Super Arnie så var det ett litet sätt att hedra "Dagge" när vi kom på "Dagmar". Hur eller hur så kan man tro hur mycket man vill vad det gäller kön och fölungar. Ska blir spännande att se om Brillan får en tjej efter att bara fött hingstföl...

Satan tränar på som han ska och det går sakta men säkert framåt med honom. Han ska bara få den sista poletten att trilla ner och förstå att man måste ta i lite mer för att vinna travlopp. Dock är hästen så fruktansvärt råstark och lågpulsad så trots att vi tränar rejält så är han totalt oberörd. Vi ska ta ut honom i provlopp nu framöver och sen blir det kval. Det ska bli kul att får starta honom, vilket är en helt ny upplevelse för både J och mig. Att ha en starthäst alltså. Känner redan nu att jag kommer vara något nervös när den dagen kommer. Förmodligen står jag bakom någon stallknut på travbanan och kräks. Det roliga med detta projekt är att vi gör något som vi aldrig vi gjort förut och det berikar våra liv. Med oerfarenhet kommer också många galenskaper, men också många nya sätt att lösa händelser. Man lär sig hela tiden och många gånger av sina misstag. I dag diskuterade vi hur man tränar att starta med startbil och då kom J på en brilliant idé. Han föreslog att vi skulle ta hans bil och häkta på Polackens långa stege på dragkroken. Sen kör vi helt enkelt bilen fram och tillbaka på grusvägen med hästen körandes efter. Lätt som en plätt. Detta var ju givetvis ett förslag som låg på skämtsam nivå, men jag kan ändå se detta scenario i min fantasi. Vem vet. Kanske har han kommit på en revolutionerande träningsidé.

Jag konstaterar att tiden är knapp här hemma. När vi jobbar heltid båda två så blir det full rulle på fritiden. Det är kul, men jag kan inte låta bli att fundera på hur icke hästägare fördriver sin fritid. Kanske är det så här års som dom drar sina sossecontainrar över till Öland. För att ligga som packade sillar och tycka att livet är underbart. Inget fel i det. Det är bara inte min grej.

Idag blir det lite födelsedagskalas här. Kombinerad sådan eftersom både Johan och Julia fyllt år. Och faktiskt så har jag lyckats att kladda ihop två smörgåstårtor. Inte illa av någon som hatar att stå i köket. Matlagning är inte min sak helt enkelt. Kan men vill inte. Så är det nog.

Förövrigt så kan jag konstatera att jag trivs alldeles ypperligt på Södra Timber. Det är en fröjd att åka dit även om man kan fundera på vem det var som kom på att människor kan jobba skift. När klockan ringer på förmiddagsveckorna så är jag så borta i huvudet att jag faktiskt inte kommer ihåg att jag stigit upp och kört vägen till Långasjö. Hur bra är det, undrar jag. Samtidigt som jag kan konstatera att hur jag kör spelar mindre roll eftersom det aldrig hänt att jag mött någon bil på vägen dit. Tur att man inte bor i Stockholm. För då hade det nog varit mer komplicerat.

Undrar slutligen var sommaren tagit vägen. Och om teorin att växthuseffekten jagar oss verkligen stämmer. För här är det minsann kallare än någonsin. Att släppa hästarna på sommarbete känns inte aktuellt ännu. För i helgen har det regnat så mycket att vi fått ta in dom på grund av kylan. De frös så dom skakade. Hu. Vi får be en bön om att värmen kommer hit snart. Hallelulja för det.

  • Comments(0)//blogg.stallask.se/#post121