Mrs. Perfect

Utseendet spelar ingen roll. Eller..?Malins blogg

Posted by Malin 2011-07-09 18:13:21

Det går trender i allt. Från vilken färg på bilen man ska ha till vilken mobiltelefon som är hetast på marknaden. Och det är ett evigt jobb om man , vilket jag inte kan anklaga mig själv för, skulle känna att den primära drivkraften i ens liv är att vara just trendig.

Jag har en viss benägenhet att upptäcka trenden just precis i den stund när trenden har övergått i att vara otrendig. Men skam. Man kan gott vara trendig. Fast lite efter alla andra. Jag har dessutom, otaliga gånger, lyckats att missa vissa trender och leva mitt liv vidare i tron om att jag är maximalt trendig. Fast jag är så efter som enbart en snigel kan bli i ett 100 meter lopp med en geopard.

Dock kan jag säga att jag fortfarande än i dag är otroligt tacksam för en ytterst obehaglig trend som slank mig obemärkt förbi. Foppatofflorna. För just denna skapelse är något av det fulaste som någonsin designats för att sättas på trendmarknaden. På hela jorden. Nej, på hela universum. Hoppas bara att den gode Foppa själv inte har så sjukt dålig smak. Utan att han helt enkelt blev pålurad tofflorna av någon jävligt skicklig säljare som, genom falsk marknadsföring, tutade i stackars Forsberg att tofflorna som han skulle stå bakom var det snyggaste och hetaste som någonsin skapats.

Och heta må dom vara. Tillverkade i plast och med obefintliga hål i, så torde svensken i allmänhet lida av både fotsvamp och fotvårtor samt ytterst obehaglig fotsvett. Fast detta kräver ju att innehavaren är husvagnsägare. För det är blott på våra svenska campingplatser som man numera kan skåda fenomenet Foppatofflor. Tack och lov.

Hur eller hur så har jag nu uppmärksammat en ny trend på ingående. Trenden att ha med en bild på sig själv i annonsen där man söker en lägenhet. Detta verkar dock vara mest populärt hos blivande studenter som söker bostad på ny ort. Men kanske kommer det att bli en trend även bland gemene man. Låt oss ponera hur Gösta, 97 år söker en lägenhet och bifogar en bild på sig själv i en inte allt för lång framtid.

Frågan jag osökt kommer att ställa är således. Vad är det man är ute efter? Exakt vad anser man att detta personliga porträtt ska tillföra annonsen? Är det så att Kalmarhem bara tar in unga hyresgäster. Eller snygga hyresgäster. Eller är det så att man tror att man får reducerad hyra om man är blond? För i såfall blir det faktiskt lite knivigt för Gösta, 97 år att byta boende. Vad är det för fel med gamla hederliga annonser där man helt kort och konsist beskriver vad man söker? En 2:a. Eller 1:a. Möblerad. Eller omöblerad. I Broakulla. Eller i Kalmar.

Kan då inte låta bli att fila på en egen bostadannons. Trots att jag inte har några som helst planer på att lämna gården här. Men jag tror att jag skulle kamma rent i bostadsköerna. Det är jag nästa helt säker på. Tror jag i alla fall. Följande annons skulle printas i alla lokaltidningar samt i DN och Veckans affärer. För där har dom högkvalitativa objekt till salu. Det har jag minsann sett. Annonsen skulle utformas enligt följande:

___________________________________________________________________

Blog image

Bostad sökes av helt frisk kvinna. Lider absolut inte av några störningar. Rökfri, men har en tjurig bil som behöver stå precis utanför porten. Söker en snajsig lägenhet, inte så noga i vilken stad men gärna på Strandvägen i Stockholm. Hur stor är inte av största vikt, bara grannarna inte är tjuriga tanter med för små världsbilder. Gillar att städa så sisådär 10-15 rum är inga problem. Möblerna kan stå kvar. Bara jag får möblera om. Helst en gång i månaden. Därför bör det ej vara lyhört i huset. Hyra betalas prickfritt. Gärna en månad i efterskott. Referenser finns kanske. Om jag får tid på mig. Alla svar beaktas. Vänligen maila endast då jag har en släng av mani och då lätt blir osocial. Mailadress: pillertrillaren@hotmail.com

_________________________________________________________________

Vad tycks? Trendig skulle jag vara i alla fall...

/Malin

Trosgaranti...?Malins blogg

Posted by Malin 2011-05-15 15:40:38

Jag vet inte om jag är unik i min förmåga att hitta roliga formuleringar. Förmodligen inte. Men jag kan inte låta bli att fundera över vissa formuleringar eller viss information som vi dagligen överröses med.

I veckan så fick jag hemlevererat ett 4-pack med Hipsters for woman. För er som inte vet vad hipsters är så kan jag förtälja att det är en trosmodell. De hade jag, av ren välvilja, inhandlat av min systerson som drog sitt strå till stacken för sitt fotbollslags ekonomi. Bra pris och bra kvalitet utlovades. Har under veckan invigt samtliga 4 par trosor och vill bara instämma. Både bra pris och bra kvalitet. Så långt helt humorbefriat alltså. Men så råkade jag titta på förpackningen. Och där stod följande:

Blog image

"1-års garanti! Gäller vid normal användning och hantering enligt skötselråd". Javisst. 1-års garanti är ju förtjusande att få på ett plagg som vanligtvis brukar åka i soptunnan efter ett års tvättande. MEN. Det är just formuleringen efter som jag blir så full i skratt av. "Vid NORMAL ANVÄNDNING OCH HANTERING". ??? Kan då osökt inte låta bli att ställa mig frågan vad detta innebär. Eller om man vänder på det. Vad innefattar då begreppet OVANLIG ANVÄNDNING OCH HANTERING?

Kan det vara så att garantin inte gäller om man låter katten använda trosorna? Eller om man väljer att ha dom utanpå byxorna? Eller om man, mot förmodan, skulle råka ha blått mens. Precis som i reklamen? Eller om man skulle råka kissa ner sig och urinet för dagen är som batterisyra och trosorna endast består av söndertrasat tyg efter nån minut? Eller om man, fy och usch, skulle välja att ALDRIG byta trosor så att dom helt enkelt byter skepnad?

Ja, inte vet jag. Och jag tänker inte ta strid om garantivillkoren heller. För jag är nog ganska nöjd med användadet av mina 4 st hipsters om ett år. För är det så att dom inte har intagit oanvändbart skick då, så kanske jag helt enkelt känner för att byta ändå. Så jag är nog en av de kunder som låter Newbody slippa återbetala 150 kr i maj 2012. Men visst är företagets tanke god. Såväl som nåt annat, så är 1-års garanti förbannat bra att få på sina trosor. Det borde Ullared anamma. För där är man glad om inköpta trosor ens går att definiera som just trosor efter en vecka. Men det är väl skillnad på pris och kvalitet. Och garantilängd.

Slutligen vill jag bara upplysa medtrafikanter som kör riksväg 25 mellan Växjö och Kalmar att vägräckena är ur funktion bitvis på den sträckan. Det vet jag nämligen för jag såg att någon satt upp en skylt med just den informationen. Så om du tänker tappa kontrollen över din bil eller om du tänker möta någon som just gjort detsamma så tycker jag att du bör välja en annan väg. Där räckena är i funktion. Bara så ni vet. Ironi är underskattat. Eller hur?

/Malin

Turtroll?Malins blogg

Posted by Malin 2011-04-21 11:27:26

Idag har jag vaknat upp med vetskapen om att jag nu har ett litet minipåsklov och det värmer ända in i själen.

Dock kan jag inte säga att gårdagens hemfärd från jobbet gjorde detsamma, men med facit i hand så kan jag konstatera att jag kom undan med blotta förskräckelsen. Vilket för övrigt ofta sker trollpackor som mig.

Jag skulle alltså ta mig hem de två milen från Långasjö, via ödelagd väg rakt genom mörkaste skogen för att sen passera både Åkerby vägskäl och Skruv. Denna förklaring löper viss risk att liknas med den berömde W. Moberg, men så ser min jobbrutt ut. Hur eller hur så svänger jag av vid Åkerby och har då plötsligt en bil efter mig. Vilket förövrigt är synnerligen ovanligt på den vägsträckan, en onsdag kl. 23.15. Antar direkt att det är Ola från samma skift på jobbet som ligger tätt efter mig, redo att köra om. För han är en liten buse, Ola. Tänker omdelbart att jag absolut inte ska skänka honom den glädjen att slå min Audi, så jag gasar. Typ lite för mycket. För att tala klarspråk så var den juridiska termen förmodligen, just i det läget, "körkort indraget".

Till saken hör också att jag körde med vinterdäck, vilket blev olagligt förra fredagen samt jag hade i mitt dementa tillstånd lämnat körkortet i plånboken. Som förövrigt låg hemma. Så jag var i detta nu försvindlande nära att få tillbringa påskhelgen på Hinseberg. Detta faktum var jag dock totalt ovetande om när jag, i min iver att vinna racet till Skruv över "Ola", vilade högerfoten tungt på gaspedalen. Men se Ola skulle det visa sig ej vara. För när jag skulle blinka hejdå till honom där jag förväntade mig att han skulle svänga så togs plötsligt min inbillade ralllyseger slut. För han svängde inte. Och jag drog snabbt slutsatsen att det således inte var Ola som låg bakom mig.

Hann inte mer än tänka tanken på vem fanken som kunde glida runt i skogarna så här sent en kväll, vilket förövrigt är omöjligt för mig att ens kunna dra en slutsats om, förrän det började blinka bakom mig. Blått sken. Och blått ska ju vara flått sägs det. Men inte just då.

Då jag snällt o lydigt blinkat mig in till kanten, stannat min rallybil och vevat ner rutan så ägnade jag en tiondelssekund åt att göra en överslagsräkning på kommande utgift. a) ca 1500 kr för vinterdäcken b) kanske en tusenlapp för att körkortet låg hemma i skrivbordslådan c) i runda slängar 3000 kr för fortkörningen samt d) jag skulle bli tvungen att cykla till jobbet ett tag framöver.

Då denna kalkyl var ett faktum så hade polismannen hunnit fram till min bil, greppat sin stora ficklampa och lyster mig rakt i ansiktet. Precis som i en Amerikansk actionrulle för att vara exakt.

Jag sitter då med händerna i knät, tittar på polismannen med ett förmodat fejkat leende och väntar på att han ska säga till mig att jag ska kliva ur bilen och ställa mig bredbent med händerna över huvudet.

Men då tittar han på mig ett tag. Precis som han blev sjukt förvånad. Och så säger han med en djupt besviken ton "nähä, du var inte den vi sökte".. Varpå den kriminella i bilen (läs mig) svarar: "Nähä".

Precis som jag väntat mig att polisen i Kronoberg hade kallat ut en nattlig patrull för att leta efter en antaget tråkig, medelålders sågverksarbetare? Eller hur tänkte jag där?

Hur eller hur så stack dom fram en blåsmanick så jag fick bedyra min nykterhet och så önskade de båda poliserna mig en Glad Påsk. Och så gick dom. Kvar satt jag i min rallybil. Så förvånad att jag nästan rent impulsivt ville ropa tillbaka dom och fråga om dom inte glömt nåt. Eller sett nåt annat som var galet. Men min välutvecklade egenskap att ha god imulskontroll (?) hindrade mig. Så jag vevade upp rutan, la i ettan och gled sakta vidare genom onsdagsnattens mörker. Glatt förvissad om att jag i denna stund just tjänat 5500 kr. Samt sluppit smärtsamma sittsår på båda skinkorna. För det vet jag att man får om man ska börja cykla mycket när man inte gjort det på länge..

Glad Påsk!

/Malin

Viagraklipp?Malins blogg

Posted by Malin 2011-03-06 13:56:53

Måste börja med att konstatera att jag är en usel bloggare. Om man uppdaterar sin blogg så sällan som jag gör så kan man inte ens titulera sig bloggare.

Hur eller hur så kan vi nog konstatera att våren börjar inta våra liv. Jag vill skicka en hälsning till väderguden med följande budskap: Om du levererar mer a) snö b) mer minusgrader så får du söka ett nytt jobb. Du blir då uppsagd som vädergud. Punkt slut.

Hörde i veckan om en besynnerlig historia som jag faktiskt inte kan bestämma mig för om den är rolig eller tragisk. Vi ska ju vara noga med att tänka jämställt och hade detta drabbat en kvinna så hade det blivit en helt annan infallsvinkel. Men just nu har jag bestämt mig för att inte vara jämställd för jag kan bara inte låta bli att se saken från en komisk sida.

Händelsen utspelade sig i okänd stad i Norge. Vilken är oväsentlig för mig, men förmodligen inte för alla killar som nu har starka önskemål om att börja klippa sig i Norge istället. I alla fall så var det en, förmodat fattig, norsk gutt som kom på den smarta idén att han skulle tjäna dagens levebröd genom att råna sig till det. Valet föll på en lokal frisörsalong i staden. Där jobbade en kvinna som rånaren förmodligen såg som ett lätt byte. Men men, ibland så gör man fatala missbedömningar och vi får väl anse att den fattiga gutten gjorde ett sådant dagen till ära.

Han steg in i salongen med pickadollen i högsta hugg och skrek förmodligen på norska att han förväntade sig att dagskassan nu skulle tillfalla honom. Men se. Det var definitivt inte den kvinnliga frisörens tanke. Inte alls. För något hände när hon fick se rånaren. Fråga mig inte vad. Och om hon hade planerat detta. Men hon såg på något sätt det sexiga i att bli rånad. Eller så hade hon varit singel förbannat länge. Nåt gick snett i kvinnans reptilhjärna i alla fall. För hon gav helt enkelt rånaren en karatespark så han tuppade av. Sen drog hon ner honom i källaren och band fast honom. Där fick karlstackarn tillbringa tre dygn. Men inte i fred. Nejdå. Han blev fullpumpad med Viagra och när den lilla blåa tabletten gjort sin verkan så utnyttjade frisörskan rånaren sexuellt. Förmodligen flertalet gånger.

Egentligen en tragisk historia i sig, men på något vis jämställt befriande då vi kan konstatera att kvinnor numera verkar har hittat ett sätt, om än kontroversiellt, att nyttja den lilla blåa tabletten som verkar göra mannens andra hjärna påverkad. Trots att han förmodligen försöker stå emot allt vad hans sinnen förmår. För tänk er själv vilket antiklimax för den stackars rånaren. Han går helt oskyldigt (?) in i salongen för att få lite stålar till mans. Han blir fastbunden och ipetad Viagra. Han ligger och försöker tänka på annat för att inte få stånd. Frisörskan utnyttjar honom gång på gång och han får sedan, efter tre dygn av frisörsex, gå därifrån. Utan pengar.

Kan då således inte låta bli att reflektera över frisörskan. Måtte kvinnan haft något uppdämt sexuellt behov, för hon hade ju uppenbarligen planerat dådet. För mig veterligen så har inte varje kvinna, av en händelse, Viagra liggande hemma för skoj skull och definitivt inte handbojor eller starkt rep som kan funka för att binda fast en eventuell rånare. Sedan är väl chansen (eller risken?) att bli rånad i en frisörsalong någon promille.

Kontentan av historien är nu att båda har anmält varandra. Han för rånet. Och frisörskan för sexuellt utnyttjande.

Jag tror att mannen nu kan anses vara en brottsling som har väldigt liten risk för återfall. Det lär nog dröja innan han planerar ett rån igen. Och förmodligen lär han låta håret växa för man får anta att intåget på en frisörsalong lär dröja för gutten.

Frisörskan däremot skrattar nog för sig själv. Hon fick behovet tillfredställt och hon fick behålla sin dagskassa. Dock tror jag att hon får nischa sig på att enbart klippa män framöver. För jag tror och vet att det finns många män som försöker ta reda på adressen till salongen. Så att dom kan boka tid. Och samtidigt hoppas på att frisörskan ska vara på humör för att ta fram burken med de blåa tabletterna när klippningen är färdig...

Dagens citat tillägnat den rånande gutten blir således: "Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.."

Ha det skönt i vårsolen!

/Malin

Murphys lagMalins blogg

Posted by Malin 2010-12-12 12:22:49

Lagen om all världens jävlighet har drabbat mig. Förstår inte själv varför man, i perioder, kommer in i ett stim av bara motgångar. Små förvisso, men dock oerhört irriterande. För min del har det varit så att allt som kan fastna har fastnat. Allt som kan gå sönder har gått sönder. Och allt som man kan slå sig på har jag slagit mig på. Och så vidare. Tror säkert att detta är ett fenomen som drabbar alla, vi har bara olika sätt att hantera det. För min del så kanaliserar jag min ilska och irritation genom att vräka ur mig svordomar och könsord. Föga moget för att komma från någon som fyllt trettiotio och snart blir trettioelva, men det är något magiskt med just svordomar och könsord. För man känner sig liksom lugnare efter att ha spottat ur sig en harang av ovan nämnda ordgrupp. Kanske fungerar detta bara på mig, även om jag tror mig veta att vi är fler som nyttjar knepet. Senaste motgången var igår när jag skulle inleda mitt julpyssel med att koka fudge. Något som inte bör vara speciellt avancerat och om man följer receptet till punkt o pricka så bör ju rimligtvis resultatet bli detsamma gång efter gång. Men ack inte när jag står vid kastrullen. Förra året blev den förväntat krispiga fudgen så seg så att sirap skulle anses som lättflytande. I år så uteblev segheten totalt och den slimiga sörjan vägrade att stelna. Trots mina desperata försök att frysa skiten genom att placera slutresultatet ute på altanen där bitande kyla råder. Konstaterar därför iskallt att julpyssel är för de som begåvats med tålamod och hyfsat handlag med de ingredienser som krävs. Inte för oss som vispar några varv i kastrullen för att sedan påbörja något annat då tålamodet givit vika. Nu ligger fudgen ute i soptunnan och världen har begåvats med ytterligare en ramsa könsord. Johan också tror jag, eftersom han befann sig inom samma väggar då besvikelsen sköjlde över mig och insikten om min uteblivna beträfflighet slog mig som en istapp i huvudet. Och jag inser, återigen, att jag har gett mig in på minerad mark. Har nu stoppat in receptet på fudge så långt in i skåpet jag kan. Så att jag aldrig mer ska hitta det och försöka mig på det omöjliga igen.

Förövrigt så tror jag att jag ska bli krokusodlare. För så dyrt som det är med saffran så bör man, efter lite snabb överslagsräkning, kunna bli multimiljonär på affären. Tror mig dock hört någonstans att det går åt en väldans massa krokus för att få ihop till ett litet bullbak, men vad sjutton. Det finns säkert marker runt i byarna som står och bara väntar på att bli odlade av just mig. Frågan är bara hur sjutton man får ut saffranen ur ståndarna eller pistillerna eller vad fanken det nu finns i blomman. För krävs det att jag ska sitta o pilla ut det för hand så tror jag att det är kört på förhand. Eftersom jag känner mig själv och vet om min brist på tålamod, så skulle det sluta med att det står sjuhundra hektar med vissnade krokusar i Askaremålatrakten.

Jag har i helgen slagit in alla mina julklappar. Är känd för att vara extremt julklappsfixerad och jag genomgick en djup kris förra året när familjen bestämde, över mitt huvud, att vi skulle dra ner antalet vi gav varandra. Tre paket till varje familjemedlem blev två. Och när syrran i år föreslog att vi skulle minska ytterligare så brottade jag ner henne i djupsnön och sa att om detta vara allvar så skulle hon minsann få ligga där ute i snöhögen över julhelgen. Helt utan julklappar, julskinka och glögg. För det finns gränser även för mig. En jul utan julklappar är som att åka skridskor utan skridskor. Det kan liksom kvitta. Sådeså.

Glädjer mig åt att det snart vankas lite ledighet. Kan tycka att det är synd att det är vikande efterfrågan på sågade granplankor o brädor så att jobbet har tvingats till produktionsstopp i mellandagarna. Men jag ska ta mitt ansvar och förvalta detta beslut väl med hälsosamma löprundor, sovmorgon och allmänt chill. Det måste väl vara bra för sågverksbranschen det också?

Ha fortsatta trevliga dagar inför julen och tänk på att inte stressa. Det mår ingen bra av och dessutom gör man förhastade och ogenomtänka julklappsinköp då.

/Malin

Ditten o dattenMalins blogg

Posted by Malin 2010-11-21 10:20:06

Slogs häromdagen av ett konstaterande att julen är i antågande. Trevligt och mysigt på alla sätt och vis, men även förenat med ett antal saker som bör göras. Efter att summerat antalet fria timmar som kan avsättas till städning den kommande veckan så kunde jag dra slutsatsen att städningen fick ske nu. Alltså är det snart fullt advenspyntat här på gården, dock har vi kommit överens om att inga stakar får tändas förrän nästa helg. Så vi trevar oss fram i mörker här nu.

Jag är grymt förundrad över hur fort tiden går. Börjar faktiskt ha mina aningar om att det kanske helt enkelt är så att en sekund går lite fortare nu, än för sisådär tjugo år sen. Jag menar vem fan är det som kalibrerar jordklotet? Har det någonsin gjorts. Tror inte det och därmed är det fritt fram att rent vetenskapligt gå ut med hypotesen att klotet valt att snurra snäppet fortare. Kanske haft lite extra medvind och därmed förkortat tideräkningen något. Så måste det vara.

Glädjande är att vi nu börjar skörda frukten av vårt arbete med våra uppfödningar. Askens Fiorentina har gått riktigt bra i sina första starter, trots att hon valt fel gångart i några av sina starter. Men vad sjutton, hon har i alla fall nästan sprungit in 50 000 kr på sina fyra starter. Det är hennes "mamma" mycket stolt över. Minns det som igår när vi myste ute i hagen, hon älskade att bli kliad på rumpan. Känns stort att se henne på ATG-live nu. Stumpan...

Har roat mig med att se på kanal 5 och dokumentären om camparna på Böda. Är så överlycklig över vi människor har olika intressen och sätt att fördriva vår fritid på. Kan bara konstatera att om jag tvingats tillbringa en hel semester i en husvagn som stod ungefär 5 cm från grannens och samtidigt stå ut med att folk ränner in o ut i varandras förtält så hade jag nog helt enkelt blåst upp en luftmadrass och baddlat till närmsta land på andra sidan. Där hade jag väl fått söka uppehållstillstånd tills semestern tagit slut. Är inte ett skit förvånad över att familjerådgivarna har fullt upp efter semestertider. Tanken på att diska, bajsa, duscha och grilla ihop med ett helt folkslag bör rimligtvis nagga det stabilaste äktenskapet i kanten.

Börjar känna en sjuk ångest över mitt sätt att agera bilägare. Fick rådet av bildoktorerna att fixa till bromsarna redan för ett år sen. Till och med bilbesiktningen gjorde en snäll anteckning om att jag kanske borde börja fundera på bromseriet. Men har jag gjort något? Nix. Så nu dunkar mitt hjärta några slag fortare varje gång jag bromsar och jag kan nästan höra hur bilen snyftar ibland. Jag är ingen bra bilägare, jag vet det. Men min ambition är att bli bättre. I mitt nästa liv om inte annat.

Nu inför jul så har jag ett viktigt uppdrag. Att baka. Dumlekakor och lussekatter. Är enda gången på året som mjölet o jästen åker fram i mitt kök och jag gör det med skräckblandad förtjusning. För när jag bakar så vem man aldrig hur det blir. Det kan bli riktigt överförtjusande. Eller så går det åt helvete. Fattar faktiskt inte själv varför det är så. För jag följer recepten till punkt o pricka. Tycker jag själv, fast J påstår att så inte är fallet. Kan hända lägger jag till och drar ifrån lite på känsla. Men va fan, ska man inte baka med livet som insats. Allt eller inget. Det är ju min paroll i livet. Så dubbel sats av båda sorterna får det bli. Med resultatet att jag är ett nervvrak innan alla lussekatter har antagit formen av just lussekatter. Vilket dom förövrigt inte brukar göra. För när jag har rullat och snott med halva degen så har jag tröttnat. Och då blir andra halvan helt enkelt små lussekattsklumpar. Men vad då. När bullarna väl kommit in i munnen så kvittar ju det. För där förvandlas dom snart till något annan form. Så målet får bli att sikta på den goda smaken. Och att undvika att årets lussekatter blir föremål som kan gå under benämningen innehav av illegala vapen. För med stenhårda lussekatter borde man kunna slå nån till medvetslöshet. Är dock inget jag har för avsikt att prova. För under julen ska alla vara lyckliga och alla ögon ska tindra. Och då finns det inte någon plats för stenhårda lussekatter.

/Malin

Stackars Kalle..Malins blogg

Posted by Malin 2010-11-07 14:34:15

Det är med viss förtjusning och tillfredställelse som jag kan konstatera att både Julia och jag kom hem från Ullared med livhanken i behåll. Vi hade lyckats att planera vårt upplägg på bästa möjliga sätt, för vi slapp kö. Både inne och ute. Sen är det ju så att om man använder sig av själsliga målbilder som är så jävliga som nåt bara kan bli så är man liksom nere i botten innan man gjort själva saken. I detta fallet så var min målbild att det var så mycket folk i affären så att syret tog slut och alla föll ner döda över fryspåsarna och hönökakorna. Nu var inte fallet så utan det gick faktiskt riktigt bra att förflytta sig mellan herrkalsongerna och biltvättsmedlen. Fast då var ju den egna kundvagnen ställd i säkert förvar på olika ställen i affärens små skrymslen och vrår. För hade man haft tvångstanken att man varit tvungen att dra med sig sin kundvagn till varenda kvadratmillimeter som man sprang runt på så hade definitivt syret tagit slut. I alla fall för en själv. Hur eller hur så kan jag summera dagen med att det nu ligger riktigt många julklappar färdiga. Väl gömda på olika ställen i huset. Allt för att nyfikna ej ska hitta ett endaste. Tror faktiskt att jag även lyckades köpa lite saker till mig själv också. Fast J påstår att jag sagt innan att det endast var julklappar som skulle inhandlas. Detta påstående tror jag helt ärligt att han har hittat på själv. Som en liten efterkonstruktion enbart för att ge mig dåligt samvete. För att jag inte kan låta bli att lyssna på alla saker som skriker att jag ska köpa dom.

Jag kan nu faktiskt inte annat än att tycka lite synd om vårt rikes konung, Kalle. Han har sannerligen fått det något hett om öronen i dagarna. Att hans, något ickepassande, hobbyaktiviteter har läckt ut i en bok. Som någon skrivit, förmodligen av enda drivkraften att dryga ut den egna dagskassan kan jag tro. Hur eller hur så går nu mediadrevet för fullt och kvällstidningarna skriver spaltmeter in och spaltmeter ut om vad som varit och förmodligen lite om vad som icke varit också. Spontant så känner jag att jag fullständigt struntar i om Kallekung har varit på svartklubb. Om han har hånglat upp Svetlana från Polen eller om han har gjort helikoptern på Noppes klubb. Jag ser det snarare så att låt han och frugan ta i tu med sina problem i lugn o ro. Okej, han är kung. Men va fan. Kungar kanske också tycker det är spännande att tänja lite på sina kungagränser också. Vad vet jag. I alla fall så tycker jag att vi kan konstatera följande a) alla vet nu om att Kungen gjort några felprioriteringar här i livet b) händer det fler gånger så bör Kungen själv undvika att hålla ett litet försvartstal ute i jaktskogen. För det finns ingen människa på jorden som gör en så nervös när han ska hålla tal. Man skäms liksom lite å hans vägnar för man känner en spontan känsla att man aldrig vet hur det ska sluta. Vad som ska pluppa ut ur karlstackarns mun. Om ni förstår hur jag menar.

I dagarna så har jag lagt lite tid på att sortera ut och slänga gamla saker som bara ligger och tar plats. Ut ur huset så har det åkt gamla kläder, gamla smycken, hudprodukter vars bästföredatum passerat med sisådär sex år. Och så vidare. Det är inte klokt vad man känner sig nöjd och behaglig när man frigör plats till nya saker. För jag har hört att man ska tänka såhär att om man köper en ny sak så ska man genast slänga en gammal. Så att det liksom blir plusminusnoll. Men då tänker jag att det måste ju funka lika bra tvärtom också. Att om man slänger en gammal sak så är det fritt fram och shoppa en ny. Är jag rätt ute här?

Ha en skön vecka och ta fram vinterskruden. För kylan kommer visst nu.

/Malin

UllaredMalins blogg

Posted by Malin 2010-11-02 11:58:06

Julia och jag är på väg att ta ett stort kliv in i det svenska folklivet. För vi ska nämligen åka till Ullared och shoppa. Huruvida detta är ett klokt beslut kan bara framtiden utvisa. För jag är som bekant extremt folkskygg. Jag har väldiga problem med att vistas i utrymmen där det är mer än fem personer samtidigt och då ligger Ullared inte inom den ramen.

Varför är jag sån? Ja, inte vet jag. Men jag tror det grundar sig i min enorma brist på tålamod. Jag kan bara inte ta ett djupt andetag och finna mig i situationen, har helt enkelt inte den egenskapen inbyggd. För jag börjar reta mig istället. På kärringar som ställer vagnen mitt i gången, på gubbar som sitter med uttråkade miner med vagnen i vägen, på tiggande ungar, på omständiga rabattkupongstanter. Och så vidare.

Hur eller hur så ser vi fram emot resan. Och jag är helt inställd på att göra fynd i massor. Julklappar. Kläder. Luktagottgrejer. Godis. You name it. För jag kan shoppa. Som ingen annan kan. Jag går förbi saker i affären som jag inte har någon som helst användning för och ändå så skriker grejerna till mig att jag ska köpa dem. Köp mig. Köp mig. Köp mig. Sen om det är fiskespön, löstagbar dragkrok till bilen eller hårvax för män spelar mindre roll. Bara det känns rätt och riktigt så handlar jag gärna. Överst på bästaköputanatttänkaefter är nog när jag var inne på Clas Ohlsson och gick förbi hyllan där man strategiskt placerat ut billiga grästrimmers. För endast 149 kr. Fan, så billigt tyckte jag, samtidigt som jag kom på mig själv med att resolut stoppa ner en grästrimmer i kundvagnen. Lämnade affären med en enorm tillfredställelse över att äntligen vara ägare till en eldriven grästrimmer. Så himla bra att ha.

Fattas nu bara att Kanal 5 bestämt sig för att göra ett extra avsnitt av sin berömda dokusåpa från ovan nämnda ställe. För då kan man ge sig sjutton på vilka dom skulle trakassera. Och jag kan se mig själv hur jag, på bästa sändningstid, får vara med i TV och hur jag där utdelar karateslag mot mina medmänniskor i affären, med en blek och kallsvettig uppsyn. Helt beroende på att stressnivån har passerat gränsen för när man tappar besinningen. Typ en kvinnlig variant av Torsten Flinck. Som jag förövrigt inte skulle ha någonting emot att bli jämförd med. För han är rätt cool, tycker jag.

Tror faktiskt att jag ska smygspana lite efter Morgan också. Bara för att se om det verkligen är möjligt att vara så långsam i sina kroppsrörelser. Eller om Kanal 5 faktiskt spelar upp allt som Morgan företar sig i slowmotion. Hade jag gått så sakta så vetifan om jag inte hade vält omkull. Men inget illa om Morgan. För det finns en plats för alla här på jorden. Morgans är på GeKås och min är på Södra i Långasjö.

Slutligen så undrar jag om det finns fler än jag som faktiskt känner det mer o mer lockande att reinkarneras som en björn. För herrejisses så skönt, bekvämt och smidigt att nu bädda rent i sängen, släcka lamporna och låsa huset för att sen inta fosterställning och ligga kvar där till april.

/Malin